Likheterna mellan Ekvatorialguinea och VM-arrangörerna 2022; Qatar, är många. Båda länderna har tillgång till olja, båda länderna står som arrangörer för ett stort mästerskap i fotboll, men inget av länderna har några fotbollsmeriter eller ens ett befolkningsunderlag för att inom överskådlig tid skaffa sig några.
Jag har tidigare bloggat om hur Qatar använder sig av naturaliserade sydamerikaner för att förstärka sitt fotbollslandslag. I fredagens avsnitt av BBC:s fotbollsreportage-podcast World Football, uppmärksammas att detsamma gäller för Ekvatorialguineas landslag. Spelare födda i Senegal, Brasilien, Kamerun och Nigeria, har där snabbt getts medborgarskap för att göras tillgängliga för spel.
Som jag ser det innebär rekryteringar av det här slaget orättvisor såväl i sammanhanget fotboll som i samhället i stort.
Ur fotbollssynpunkt innebär möjligheten att (i princip) kunna värva spelare, att landslagsfotbollen i framtiden kanske inte kan komma att utgöra den motpunkt mot den genomkommersialiserade klubblagsfotbollen som så många hoppas på.
Diskussionen om medborgarskap är dock inte enkel ur ett större perspektiv. Det finns många orsaker till varför individer vill byta medborgarskap och till varför sådana byten borde vara enklare att genomföra.
Dessutom går det starkt att ifrågasätta det faktum att duktiga fotbollsspelare lättare och snabbare än "vanligt folk", kan få ett medborgarskap. Vad sänder egentligen det ut för signaler vad gäller människosyn och jämlikhet?
Det här är sannerligen inget lätt ämne att diskutera. Därför behöver jag er hjälp. Vad tycker ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar