Angående det jag bloggade om igår, postar jag nu information om en inomhusturnering som går av stapeln i Berlin i slutet av januari.
Hertha Berlin och elva fd. östtyska fotbollsklubbar gör upp i "Turnier der Traditionsmannschaften".
onsdag 29 december 2010
tisdag 28 december 2010
Berlin - fast i mitten av den tyska fotbollssegregationen
Tyskland upplever just nu en geografisk fotbollssegregation, värre och mer politiskt laddad, än i någon annan europeisk fotbollsnation.
Segregationen i sig är visserligen inte unik som företeelse. Det räcker med att studera vår egen svenska fotboll för att notera ett krystat "norrlandsfönster" som öppnas (om varatannat stängs) så fort ett lag baserat norr om Solna äntrar en Allsvensk fotbollsplan.
Den Bundesligatabell, som säsongen 2010/11 helt saknar lag från det forna Östtyskland, är dock långt mer politiskt laddad än en Allsvensk tabell utan Gefle IF. Det är en ovälkommen påminnelse om ett delat Tyskland och ett bevis för den segregation mellan öst och väst som på flera plan i samhället fortfarande existerar.
Segregationen illustreras tydligt av berlinklubbarnas moderna historia. I dagsläget är Berlin den enda europeiska huvdstaden som saknar ett fotbollslag i den högsta divisionen. Att orsaken i mångt och mycket stavas D D R går inte att blunda för.
Ta t.ex. Dynamo Berlin. En klubb som togs under Stasis beskydd och gjordes till en dominerande kraft under 1980-talets DDR-fotboll. När den tyska nationen enades i slutet av 80-talet minskade Stasis politiska inflytande markant. Detta ledde även till att Dynamo Berlins slagkraft minskade och att klubben missade en av de två platser som de östtyska lagen erbjöds i det enade Tysklands gemensamma fotbollsliga i början av 90-talet. Idag för klubben en anonym tillvaro i de lägre divisionerna. Ironiskt nog är man numera mest kända för problemsupportrar med politiska sympatier långt ut på högerkanten.
Eller ta Hertha Berlin som ett exempel. Klubben utpekas idag som den östtyska fotbollens stora hopp. Lite märkligt kan tyckas. Hertha Berlin är ett västberlinskt lag och spelade i den västtyska fotbollsligan innan muren föll. Som ett västberlinskt lag omringat av den östtyska nationen hade man dock av förklariga skäl svårt att locka till sig spelare och nå framgångar. Klubben har visserligen haft några fina säsonger under 2000-talet, men återfinns denna säsong i Zweite Bundesliga. Sett till klubbens enorma potential är det ett gigantiskt misslyckande som inte kan förklaras på något annat sätt än att man inte klarar av att bära såväl den enade huvdstadens som det forna östtysklands förhoppningar på sina axlar.
Eller Union Berlin, som i efterhand utmålats som folkets lag i och med det faktum att klubben inte fick någon politisk hjälp under DDR-tiden. Union huserar för närvarande i Zweite Bundesliga. Det är dock tveksamt om klubben har potential att uppnå mycket mer än så.
Sett ur ett framtidsperspektiv är det alldeles uppenbart att såväl den tyska nationen som den tyska fotbollsnationen kräver åtminstone ett lag från Berlin i den högsta divisionen. Hertha Berlin är klubben med klart bäst förutsättningar att etablera sig på en sådan position, inte minst med tanke på att klubben varken har någon tydlig öst eller väststämpel.
Segregationen i sig är visserligen inte unik som företeelse. Det räcker med att studera vår egen svenska fotboll för att notera ett krystat "norrlandsfönster" som öppnas (om varatannat stängs) så fort ett lag baserat norr om Solna äntrar en Allsvensk fotbollsplan.
Den Bundesligatabell, som säsongen 2010/11 helt saknar lag från det forna Östtyskland, är dock långt mer politiskt laddad än en Allsvensk tabell utan Gefle IF. Det är en ovälkommen påminnelse om ett delat Tyskland och ett bevis för den segregation mellan öst och väst som på flera plan i samhället fortfarande existerar.
Segregationen illustreras tydligt av berlinklubbarnas moderna historia. I dagsläget är Berlin den enda europeiska huvdstaden som saknar ett fotbollslag i den högsta divisionen. Att orsaken i mångt och mycket stavas D D R går inte att blunda för.
Ta t.ex. Dynamo Berlin. En klubb som togs under Stasis beskydd och gjordes till en dominerande kraft under 1980-talets DDR-fotboll. När den tyska nationen enades i slutet av 80-talet minskade Stasis politiska inflytande markant. Detta ledde även till att Dynamo Berlins slagkraft minskade och att klubben missade en av de två platser som de östtyska lagen erbjöds i det enade Tysklands gemensamma fotbollsliga i början av 90-talet. Idag för klubben en anonym tillvaro i de lägre divisionerna. Ironiskt nog är man numera mest kända för problemsupportrar med politiska sympatier långt ut på högerkanten.
Eller ta Hertha Berlin som ett exempel. Klubben utpekas idag som den östtyska fotbollens stora hopp. Lite märkligt kan tyckas. Hertha Berlin är ett västberlinskt lag och spelade i den västtyska fotbollsligan innan muren föll. Som ett västberlinskt lag omringat av den östtyska nationen hade man dock av förklariga skäl svårt att locka till sig spelare och nå framgångar. Klubben har visserligen haft några fina säsonger under 2000-talet, men återfinns denna säsong i Zweite Bundesliga. Sett till klubbens enorma potential är det ett gigantiskt misslyckande som inte kan förklaras på något annat sätt än att man inte klarar av att bära såväl den enade huvdstadens som det forna östtysklands förhoppningar på sina axlar.
Eller Union Berlin, som i efterhand utmålats som folkets lag i och med det faktum att klubben inte fick någon politisk hjälp under DDR-tiden. Union huserar för närvarande i Zweite Bundesliga. Det är dock tveksamt om klubben har potential att uppnå mycket mer än så.
Sett ur ett framtidsperspektiv är det alldeles uppenbart att såväl den tyska nationen som den tyska fotbollsnationen kräver åtminstone ett lag från Berlin i den högsta divisionen. Hertha Berlin är klubben med klart bäst förutsättningar att etablera sig på en sådan position, inte minst med tanke på att klubben varken har någon tydlig öst eller väststämpel.
I övrigt blir det intressant att i framtiden följa invandrarklubben Türkiyemspor Berlins framfart i de lägre divisionerna. För närvarande parkerar man sig visserligen på en sistaplats i Regionalliga Nord (fjärde nivån). Men med tanke på det enorma (ca. 2 miljoner människor med turkiskt ursprung bor i Berlin) underlag den turkiska invandrargruppen utgör när det gäller supporterrekrytering, samt det faktum att den moderna berlinska fotbollskartan ännu inte etablerats, tordes det (nu spekulerar jag hejvilt...) finnas ett underlag för spel högre upp i divisionerna. Kan Türkiyemspor Berlin på sikt bli tysk fotbolls svar på såväl Syrianska som Gefle IF?
måndag 20 december 2010
FIFA målar in sig i ett hörn
För några veckor sedan vann Qatar omröstningen för att få arrangera fotbolls-VM 2022. I den efterföljande debatten fick FIFA såväl motta hyllningar (för sin vilja att sprida spelet till nya platser) som syrlig kritik (för sin inskränkthet och förmodade inställning att i slutänden låta plånboken fälla avgörandet).
Debatten tog sedan en ny vändning när det plötsligt konstaterades att värmen i Qatar under sommaren inte lämpar sig för fotbollsspel. Till en början avfärdades dock detta argument med att arenorna skulle luftkonditioneras i sådan mån att temperaturen inne på arenorna skulle vara tillfredsställande för såväl spelare som publik.
Min tekniska kunskap är inte god nog för att avgöra om en luftkonditionering av den omfattning som tordes krävas ens är möjlig att genomföra. Däremot krävs det ingen djupare teknisk kunskap för att inse att ett projekt av den här typen riskerar att bli oförsvarbart ur miljösynpunkt.
FIFA, som gärna vill framställa sig som en organisation som tar globalt ansvar, syntes nu plötsligt i ett sammanhang där man planerade det potentiellt miljöfarligaste idrottsevenemanget någonsin. Och det 12 år framåt i tiden, i en förhoppningsvis mer miljömedveten tid.
(Dessutom vet den som vistats en längre tid i ett luftkonditionerat hotellrum eller kontor att den typen av luft knappast är nyttig för individens hälsa.)
I dagsläget diskuteras därför möjligheten att arrangera VM 2022 i januari månad istället. FIFA skulle med en sådan lösning kunna pricka av ännu en ny region i sin checklista och dessutom göra det utan att utpekas som miljöbovar.
Väljer FIFA att arrangera turneringen i januari stöter man sig dock med en rad andra regioner där fotbollen normalt sätt går in i en intensiv period under januari.
I Europa pågar såväl de stora ligorna som Champions League under den här perioden. Hur glada tror ni att TV-bolagen vore över att göra ett månadslångt uppehåll i sina tablåer?
Uppretade TV-kanaler skulle innebära ekonomiska besvär för de europeiska klubbarna, vilket i sin tur skulle kunna förvärra den redan syrliga relation som de största klubbarna i regionen har med FIFA.
Den debatt om vem som egentligen äger spelarna skulle dessutom riskera att blossa upp på allvar och relationen mellan landslagsfotbollen och klubblagsfotbollen försämras ytterligare.
Dessutom är 2022 (enligt den nuvarande ordningen) ett år då de Afrikanska Mästerskapen kan komma att arrangeras. Hur resonerar FIFA kring det? Kan man verkligen köra över ett regionalt mästerskap och fortfarande utge sig för att handla i enlighet med den goda fotbollsglobaliseringen?
FIFA ser i och med sin taktik - att dölja sin egen korrupthet genom att framstå som politiskt korrekta ur ett globalt perspektiv - ha målat in sig i ett hörn där man riskerar att få alla emot sig.
Personligen tycker jag att FIFA borde stå sitt kast och arrangera turneringen sommaren 2022 i Qatar. Just nu framstår det, trots allt, som det mest rakryggade och rättvisa alternativet.
Debatten tog sedan en ny vändning när det plötsligt konstaterades att värmen i Qatar under sommaren inte lämpar sig för fotbollsspel. Till en början avfärdades dock detta argument med att arenorna skulle luftkonditioneras i sådan mån att temperaturen inne på arenorna skulle vara tillfredsställande för såväl spelare som publik.
Min tekniska kunskap är inte god nog för att avgöra om en luftkonditionering av den omfattning som tordes krävas ens är möjlig att genomföra. Däremot krävs det ingen djupare teknisk kunskap för att inse att ett projekt av den här typen riskerar att bli oförsvarbart ur miljösynpunkt.
FIFA, som gärna vill framställa sig som en organisation som tar globalt ansvar, syntes nu plötsligt i ett sammanhang där man planerade det potentiellt miljöfarligaste idrottsevenemanget någonsin. Och det 12 år framåt i tiden, i en förhoppningsvis mer miljömedveten tid.
(Dessutom vet den som vistats en längre tid i ett luftkonditionerat hotellrum eller kontor att den typen av luft knappast är nyttig för individens hälsa.)
I dagsläget diskuteras därför möjligheten att arrangera VM 2022 i januari månad istället. FIFA skulle med en sådan lösning kunna pricka av ännu en ny region i sin checklista och dessutom göra det utan att utpekas som miljöbovar.
Väljer FIFA att arrangera turneringen i januari stöter man sig dock med en rad andra regioner där fotbollen normalt sätt går in i en intensiv period under januari.
I Europa pågar såväl de stora ligorna som Champions League under den här perioden. Hur glada tror ni att TV-bolagen vore över att göra ett månadslångt uppehåll i sina tablåer?
Uppretade TV-kanaler skulle innebära ekonomiska besvär för de europeiska klubbarna, vilket i sin tur skulle kunna förvärra den redan syrliga relation som de största klubbarna i regionen har med FIFA.
Den debatt om vem som egentligen äger spelarna skulle dessutom riskera att blossa upp på allvar och relationen mellan landslagsfotbollen och klubblagsfotbollen försämras ytterligare.
Dessutom är 2022 (enligt den nuvarande ordningen) ett år då de Afrikanska Mästerskapen kan komma att arrangeras. Hur resonerar FIFA kring det? Kan man verkligen köra över ett regionalt mästerskap och fortfarande utge sig för att handla i enlighet med den goda fotbollsglobaliseringen?
FIFA ser i och med sin taktik - att dölja sin egen korrupthet genom att framstå som politiskt korrekta ur ett globalt perspektiv - ha målat in sig i ett hörn där man riskerar att få alla emot sig.
Personligen tycker jag att FIFA borde stå sitt kast och arrangera turneringen sommaren 2022 i Qatar. Just nu framstår det, trots allt, som det mest rakryggade och rättvisa alternativet.
tisdag 14 december 2010
Ny marknad för brasilianska klubbar?
Kan Afrika vara en tänkbar ny marknad för brasilianska fotbollsklubbar?
Den egna ligan har sedan länge tömts på spelare. Samtidigt blomstrar den brasilianska ekonomin.
Om några år har de brasilianska klubbarna troligen en bättre ekonomi och kan då kanske täppa igen de hål som uppstår när talangerna flyttar till Europa med spelare utifrån.
Det är här Afrika kommer in i bilden.
I Angola talar man precis som i Brasilien portugisiska. Det gör man även i Guinea Bissau, Mocambique och Namibia. Inte några jättenationer i fotbollssammanhang kanske, dessutom lär de portugisiska klubbarna redan ha full koll på den portugisisk-afrikanska marknaden. Men i alla fall.
De bästa brasilianska akademierna är inte sämre än de portugisiska och råtalang finns det gott om i Afrika. Om man dessutom adderar ett gemensamt språk till den formeln så verkar den här tanken plötsligt nästintill logisk.
Men är den realistisk? Jag tror att jag skriver till min favoritpodcast World Football Phone In och frågar deras sydamerikaexpert Tim Vickery om hans åsikt.
Den egna ligan har sedan länge tömts på spelare. Samtidigt blomstrar den brasilianska ekonomin.
Om några år har de brasilianska klubbarna troligen en bättre ekonomi och kan då kanske täppa igen de hål som uppstår när talangerna flyttar till Europa med spelare utifrån.
Det är här Afrika kommer in i bilden.
Ovan ser ni anledningen till att den här tanken väcktes hos mig. Han heter Geraldo, är född i Luando i Angola och spelar fotboll för Coritiba i Brasilien.
I Angola talar man precis som i Brasilien portugisiska. Det gör man även i Guinea Bissau, Mocambique och Namibia. Inte några jättenationer i fotbollssammanhang kanske, dessutom lär de portugisiska klubbarna redan ha full koll på den portugisisk-afrikanska marknaden. Men i alla fall.
De bästa brasilianska akademierna är inte sämre än de portugisiska och råtalang finns det gott om i Afrika. Om man dessutom adderar ett gemensamt språk till den formeln så verkar den här tanken plötsligt nästintill logisk.
Men är den realistisk? Jag tror att jag skriver till min favoritpodcast World Football Phone In och frågar deras sydamerikaexpert Tim Vickery om hans åsikt.
söndag 5 december 2010
Fotbollsglobalisering 2.0
Offentliggörandet av värdnationerna för VM-sluspelen 2018 (Ryssland) och 2022 (Qatar) har fått stora delar av fotbollsvärlden att jubla över FIFA:s mod och ambition att bana väg för världsfoboll i nya regioner.
Samtidigt fokuserar den västeuropeiska mediebevakningen på att försöka avslöja de mutskandaler som säkerligen har förekommit, men som lika säkert hade förekommit (utan att ha fått samma uppmärksamhet och skandalstämpel) även om England hade fått äran att arrangera slutspelet.
Kort sagt, FIFA bygger en ny fotbollsvärld där det enda som är sig likt är den uråldriga engelska arrogansen och den nästan lika uråldriga traditionen av mutor inom internationella idrottskommiteér.
En diskussion som troligen kommer att ta vid när resultatet från omröstningen sjunkit in i det gemensamma fotbollsmedvetandet, är den om hur Qatar ska klara sig i turneringen rent fotbollsmässigt. För i skrivande stund ser Qatar ut som den klart svagaste direktkvalificerade nationen någonsin i en VM-turneringen.
Hur ska en nation utan några som helst fotbollsmeriter och med blott 1,7miljoner invånare kunna mobilisera på ett sätt som gör att de inte gör bort sig i VM-slutspelet på hemmaplan 2022?
Det vore ingen högoddsare om naturaliserade brassar blir svaret på den frågan.
Bli inte förvånade om den listan blir längre inom kort. För även om det fortfarande är lång tid kvar till den första utklassningen i VM 2022, så har ju faktiskt Qatar två VM-kval på sig att försöka kvalificera sig till något av VM-slutspelen 2014 eller 2018. Mästerskapsrutin vore självklart en ovärderlig erfarenhet inför det stora provet på hemmaplan.
Den här frågan blir intressant att följa även ur ett FIFA-perspektiv. Nyligen deklarerades det att det i framtiden ska bli svårare för spelare att representera andra nationer än den man är född i.
Samtidigt ser FIFA säkerligen gärna att Qatar kommer undan med hedern i behåll från hemma-VM, då det annars riskerar att dra ett löjets skimmer över det kritiserade beslutet att förlägga turneringen dit.
Kan man tänka sig att det kommer att ruckas på lite principer här och var?
Samtidigt fokuserar den västeuropeiska mediebevakningen på att försöka avslöja de mutskandaler som säkerligen har förekommit, men som lika säkert hade förekommit (utan att ha fått samma uppmärksamhet och skandalstämpel) även om England hade fått äran att arrangera slutspelet.
Kort sagt, FIFA bygger en ny fotbollsvärld där det enda som är sig likt är den uråldriga engelska arrogansen och den nästan lika uråldriga traditionen av mutor inom internationella idrottskommiteér.
En diskussion som troligen kommer att ta vid när resultatet från omröstningen sjunkit in i det gemensamma fotbollsmedvetandet, är den om hur Qatar ska klara sig i turneringen rent fotbollsmässigt. För i skrivande stund ser Qatar ut som den klart svagaste direktkvalificerade nationen någonsin i en VM-turneringen.
Hur ska en nation utan några som helst fotbollsmeriter och med blott 1,7miljoner invånare kunna mobilisera på ett sätt som gör att de inte gör bort sig i VM-slutspelet på hemmaplan 2022?
Faktum är att Qatar redan har en historia av att använda sig av spelare födda i andra nationer. Brassarna Fabio Cesar (tidigare Napoli) och Marconi Ameral samt uruguayfödde Sebastián Soria är några exempel som jag har lyckats snoka reda på.
Bli inte förvånade om den listan blir längre inom kort. För även om det fortfarande är lång tid kvar till den första utklassningen i VM 2022, så har ju faktiskt Qatar två VM-kval på sig att försöka kvalificera sig till något av VM-slutspelen 2014 eller 2018. Mästerskapsrutin vore självklart en ovärderlig erfarenhet inför det stora provet på hemmaplan.
Den här frågan blir intressant att följa även ur ett FIFA-perspektiv. Nyligen deklarerades det att det i framtiden ska bli svårare för spelare att representera andra nationer än den man är född i.
Samtidigt ser FIFA säkerligen gärna att Qatar kommer undan med hedern i behåll från hemma-VM, då det annars riskerar att dra ett löjets skimmer över det kritiserade beslutet att förlägga turneringen dit.
Kan man tänka sig att det kommer att ruckas på lite principer här och var?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)