Segregationen i sig är visserligen inte unik som företeelse. Det räcker med att studera vår egen svenska fotboll för att notera ett krystat "norrlandsfönster" som öppnas (om varatannat stängs) så fort ett lag baserat norr om Solna äntrar en Allsvensk fotbollsplan.
Den Bundesligatabell, som säsongen 2010/11 helt saknar lag från det forna Östtyskland, är dock långt mer politiskt laddad än en Allsvensk tabell utan Gefle IF. Det är en ovälkommen påminnelse om ett delat Tyskland och ett bevis för den segregation mellan öst och väst som på flera plan i samhället fortfarande existerar.
Segregationen illustreras tydligt av berlinklubbarnas moderna historia. I dagsläget är Berlin den enda europeiska huvdstaden som saknar ett fotbollslag i den högsta divisionen. Att orsaken i mångt och mycket stavas D D R går inte att blunda för.
Ta t.ex. Dynamo Berlin. En klubb som togs under Stasis beskydd och gjordes till en dominerande kraft under 1980-talets DDR-fotboll. När den tyska nationen enades i slutet av 80-talet minskade Stasis politiska inflytande markant. Detta ledde även till att Dynamo Berlins slagkraft minskade och att klubben missade en av de två platser som de östtyska lagen erbjöds i det enade Tysklands gemensamma fotbollsliga i början av 90-talet. Idag för klubben en anonym tillvaro i de lägre divisionerna. Ironiskt nog är man numera mest kända för problemsupportrar med politiska sympatier långt ut på högerkanten.
Eller ta Hertha Berlin som ett exempel. Klubben utpekas idag som den östtyska fotbollens stora hopp. Lite märkligt kan tyckas. Hertha Berlin är ett västberlinskt lag och spelade i den västtyska fotbollsligan innan muren föll. Som ett västberlinskt lag omringat av den östtyska nationen hade man dock av förklariga skäl svårt att locka till sig spelare och nå framgångar. Klubben har visserligen haft några fina säsonger under 2000-talet, men återfinns denna säsong i Zweite Bundesliga. Sett till klubbens enorma potential är det ett gigantiskt misslyckande som inte kan förklaras på något annat sätt än att man inte klarar av att bära såväl den enade huvdstadens som det forna östtysklands förhoppningar på sina axlar.
Eller Union Berlin, som i efterhand utmålats som folkets lag i och med det faktum att klubben inte fick någon politisk hjälp under DDR-tiden. Union huserar för närvarande i Zweite Bundesliga. Det är dock tveksamt om klubben har potential att uppnå mycket mer än så.
Sett ur ett framtidsperspektiv är det alldeles uppenbart att såväl den tyska nationen som den tyska fotbollsnationen kräver åtminstone ett lag från Berlin i den högsta divisionen. Hertha Berlin är klubben med klart bäst förutsättningar att etablera sig på en sådan position, inte minst med tanke på att klubben varken har någon tydlig öst eller väststämpel.
I övrigt blir det intressant att i framtiden följa invandrarklubben Türkiyemspor Berlins framfart i de lägre divisionerna. För närvarande parkerar man sig visserligen på en sistaplats i Regionalliga Nord (fjärde nivån). Men med tanke på det enorma (ca. 2 miljoner människor med turkiskt ursprung bor i Berlin) underlag den turkiska invandrargruppen utgör när det gäller supporterrekrytering, samt det faktum att den moderna berlinska fotbollskartan ännu inte etablerats, tordes det (nu spekulerar jag hejvilt...) finnas ett underlag för spel högre upp i divisionerna. Kan Türkiyemspor Berlin på sikt bli tysk fotbolls svar på såväl Syrianska som Gefle IF?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar